”Oh, vad det är skönt och bra
Att äga sin egen radioapparat
Och slänga ut genom rutan
När dom snackar om sånt
Jag vill vara förutan
Nu är det väl revolution på gång?
Jag tycker att väntan börjar bli lång!”

Så sjöng det svenska popbandet ”bob hund” redan 1998, och orden ekar bekanta 22 år senare. Men idag kanske det faktiskt, äntligen, kan vara en revolution på gång.

Inom en annan del av musikvärlden, hip hopen, talar man i USA om att ha ”beef”. En beef är ett bråk, en fejd, en pågående oförrätt. Och jag kan nog säga att jag haft en pågående beef med Sveriges Radio under drygt ett år nu. Kanske är den på väg att klinga av lite grand. Jag vill åtminstone hoppas och tro det.

Ni har läst det förut, så jag skall vara kortfattad. Förra året drogs det igång ett initiativ för att transkribera och teckenspråksöversätta 2019 års sommarpratare. Det skedde helt ideellt, och med godkännande av så många sommarvärdar man fick tag i som möjligt. Det var ett initiativ sprunget ur desperation, en längtan att få vara med i sammanhanget, att ta del av en av den svenska kultursommarens höjdpunkter. Jag deltog i arbetet, och ställde upp på intervju i Studio Ett när inititativtagaren Charlotta fick förhinder.

Tidigare i år fortsatte jag att bråka med Sveriges Radio, då angående att de valde att korta ned texterna till sina nyhetsinslag på sajterna. Tidigare har man kunnat läsa nyheterna på ett smidigt vis, nu skulle det räcka med kort punktform. Något som stänger ute döva från en statlig och skattefinansierad nyhetsrapportering.
Det blev ett antal inlägg, en intervju och artiklar om det då. Och ett svar från Sveriges Radio. Ytterligare mer här från P4:s lokala kanalchefer.

Nu har det alltså hänt igen. Jag har inte skrivit om det innan här på bloggen, för att… det har varit så mycket annat. Många av er har redan sett det på min privata sida eller i gruppen i fråga på Facebook.
Men – åter igen kortfattat – detta har hänt.

Jag kontaktade Charlotta Eriksson Sjölander, initiativtagaren från 2019. Skulle hon dra igång projektet även i år? I fjol var hon tydlig med att det var en engångsgrej. Av lika delar tidsbrist och principiell motivering sade hon att ”nej”, det blir inget med det. Och det förstår jag till fullo. Arbetet skall inte bedrivas av frivilliga krafter. Förra året var en stark manifestation, men det skall inte bli någon vana.

Men… ändå. Jag kunde inte släppa tanken. Skall det inte bli något alls? Det var ju inte lång tid kvar tills sommarpratarna skulle dras igång. Och i diskussionerna med Charlotta kom vi fram till att jag skulle dra igång maskineriet i år.
Inte ensam, naturligtvis. Ett antal personer tillfrågades om de ville vara med i en liten ”ledningsgrupp”, och plötsligt hade vi en liten grupp om fyra personer som var taggade till tänderna på att ta oss an uppgiften.

En grupp på Facebook bildades efter att vi satt upp en skaplig struktur. Vem gör vad? Vi behöver kontakta alla sommarvärdar vi kan för att få deras välsignelse till arbetet. Och vi behöver rekrytera folk som kan hjälpa oss att transkribera och översätta texter och tal till teckenspråk. Vi behöver nå ut, mediakontakter och annat behöver tänkas på. Skapa opinion.
Efter några flitiga dagar med planering och diskussioner slog vi upp dörrarna. Gruppen startades den 15 juni. Idag, den 3 juli har gruppen över 2100 medlemmar. Hörande, döva, dövblinda, hörselskadade. Alla med en djup önskan att tillgänglighet skall vara normen, och en stark övertygelse om att detta går att lösa.

Vill du titta in? Du är så välkommen så – här är länken dit!

Revolutionen då. Vad hände med den? Jo, den kommer jag till nu.

Ganska tidigt hörde jag av mig till Sveriges Radio. En dialog upprättades med en person jag haft en del kontakt med tidigare. Och jag gav en förvarning. ”Nu är vi på gång med transkriberingarna igen, bara så att ni vet om det. Det kan bli en del rabalder, vi kanske vänder oss till media och försöker trycka på lite. Målet är det viktiga för oss – delaktighet och bryta exkluderingen. Men vi vill göra det med rätt metoder, med dialog och förståelse!”

Jag tror på den linjen. Att vara tydlig med vad man vill uppnå, men föra den kampen med den ödmjukhet som går att frammana, förståelse för motpartens situation och förutsättningar, och en respektfull dialog hela vägen.

Idag ringde telefonen. Det var min kontakt på Sveriges Radio. Hon berättade att hon nyss mailat mig, men att hon också ville ringa och berätta.

Någonstans har det hänt något. Sveriges Radio vill dra igång ett pilotprojekt under hösten som tittar på hur transkribering kan behöva se ut och hur det kan utformas. Det är ingen enkel fråga, men de visar en villighet till att ta in synpunkter, tankar och önskemål. De vill ta in synpunkter från flera aktörer och organisationer. Målet är att kunna genomföra ett test till 2020 års ”Vinter i P1”.

Sveriges Radio bjuder in till samarbete. Det är stort. Riktigt stort. Kanske är detta första steget till något större?

Det finns flera organisationer som på olika vis jobbat för den här frågan. Alla med lite olika metoder. Någon krokar arm, någon går sin egen väg. Men målet har alltid varit detsamma – delaktighet. Bryta exkluderingen.

Jag vill tro att årets grupp, och 2019 års fantastiska initiativ, haft en viss del till att göra detta första steg möjligt. Sommarpratarna är något som hörande har älskat i många år, och som hörselskadade, döva och dövblinda till väldigt stor del varit utestängda från. Om du är hörande så rekommenderar jag att du tittar på denna och denna video, som beskriver läget på ett väldigt bra sätt. Plötsligt insåg många vad de missat, dessa oerhört intressanta berättelser som återkommer varje år. Och går rakt förbi en stor del av den svenska befolkningen.

Nu kan det vara något på gång. Det är första steget på en lång resa mot full delaktighet. Kanske blir det suveränt toppenbra, kanske faller det platt – det är omöjligt att veta idag. Men jag vet att vi är många som kämpat för att komma någonstans i frågan – och nu har vi faktiskt gjort det.

Vi har kämpat och kämpat, ibland tänkt att det kanske är förgäves, att vi aldrig kommer att nå någonstans. Men så händer plötsligt något Den stora jätten Sveriges Radio bjuder in till diskussioner och vill ta mått och steg för att lösa problemet. Det är enormt stort. Och det tänker jag glädjas åt ett tag!