Ibland har man höga förhoppningar för något, och ångrar sig i efterhand. Man kan måla upp glada och positiva scenarion i huvudet, tänka sig hur bra det skall bli. Känner ni igen det? Känner ni också igen känslan när de där förväntningarna kraschar i besvikelse? Det är ingen kul känsla.

Men då är det desto roligare när man hoppas på lite, lite grand, och får så mycket, mycket mer än vad man hoppats på. Kanske minns ni en julafton då ni hoppades få en mellanstor Lego-brandstation och istället fick en jättelik borg istället, med hästar och hela köret.

Lite så känns det nu. Jag mailade SPSM, och de svarade. Och jag är väldigt glad.

.

Om du inte läst de tidigare inläggen som handlat om den krångliga ansökningsprocessen till SPSM-skolorna, finns inlägg nummer 1 här och inlägg nummer 2 här. I korthet handlar det om att det är invecklat och komplicerat för ett dövt barn att få en plats på en skola som är till för döva barn, något många föräldrar vittnat om. I inlägg 1 berättar jag om processen, i inlägg 2 återger jag reaktioner från andra föräldrar.

Det är viktigt att lyfta fram saker som inte riktigt fungerar så bra som de kanske borde, och det är viktigt att det förs en diskussion om saker som folk är oroliga om.

Men.

Det är viktigt att också diskutera med den/de/det som det gäller, och inte bara om problemet. Först då kan man nå någonstans.

Jag lovade att skicka ett brev till SPSM och försöka få deras reaktioner på det som skrivits här på bloggen, och vad folk kommenterat. Och det gjorde jag. Och vet ni vad? SPSM svarade.

Här kommer först brevet jag skickade till dem:

…

Hej!

Conny heter jag, och jag har två barn på en av era skolor. På fritiden driver jag bloggen Babito, som ganska ofta försöker belysa frågor kring dövhet, teckenspråk, inkludering och tillgänglighet.

Jag och min fru upplevde ansökningsprocessen för vår dotters flytt från förskoleklass till årskurs ett som väldigt krånglig och märklig. Vi kunde säkert ha varit mer pålästa, ute i bättre tid och allt sånt, men det verkar som att både skolpersonal och andra föräldrar/vårdnadshavare håller med oss i frustrationen kring processen.

På bloggen har jag skrivit ett längre inlägg om det strax innan årsskiftet, och idag publicerade jag del 2 med några av de reaktioner jag fick från första inlägget.

Jag skulle hemskt gärna vilja få lite reaktioner från er på SPSM om det som är skrivet. Många upplever processen som krånglig, stressande och blir oroliga för vad som händer om de inte klarar av att få fram alla papper i tid. Det vore jättebra om ni ville läsa inläggen och komma med era tankar kring dem. Jag är en mycket stor anhängare av SPSM, men vill gärna ta reda på om det alls går att förenkla/förtydliga själva ansökningsprocessen, och framför allt få era tankar kring inläggen och dess reaktioner.

Första inlägg finns här: https://babito.se/2021/12/28/en-specialpedagogisk-utmaning/
… och det andra här: https://babito.se/2022/02/03/en-specialpedagogisk-utmaning-del-2/
På Facebook finns en del reaktioner till det första inlägget.
Länken dit: https://www.facebook.com/babitosreflektioner/posts/2076100459210860
… och här är det senaste, uppföljande inlägget: https://www.facebook.com/babitosreflektioner/posts/2103935763093996

Min förhoppning är att kunna publicera ett tredje inlägg i det här ämnet senare, med era tankar och svar. Det är mycket viktigt för mig att poängtera att jag inte är ute efter att driva en konflikt eller ”hänga ut” någon eller något. Utan bara föra dialog, belysa saker som skulle kunna förtydligas/förbättras, och skapa förståelse.

Hör gärna av er när ni har möjlighet! Skulle ni vilja höras per telefon så har jag 07XX-XXXXXX.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning,
Conny

…

Jag skickade, och jag väntade. Höll tummarna. Om det är något jag vet med myndigheter, är det att de allra oftast är sakliga, korrekta och brukar vara noga med att svara folk som hör av sig.

Men hur skulle svaret bli, egentligen? Blir det något konstruktivt, eller blir det ett slätstruket och byråkratiskt icke-svar?

Ja, först fick jag ett myndighetsriktigt ”tack för att du hör av dig, vi diskuterar frågan och återkommer”, dagen efter mitt mail. Bra – men vad kommer i det svaret? Jo, någon vecka efter kommer följande. Och gissa om jag blev glad när jag läste det.

…

Hej

Stort tack för ditt brev! Förlåt att svaret har dröjt, vi har varit flera som har läst och funderat. Först så skrev kansliet som arbetar för Nämnden för mottagande i specialskolan ett utkast till svar till dig där de i detalj gick igenom varför ansökningsprocessen är som den är utifrån skollag och förordning. Men så stoppade vi oss och läste ditt brev noggrant igen. Du frågar inte efter en sådan redogörelse från Nämnden utan du frågar efter SPSM:s reaktioner och SPSM:s tankar kring inläggen.

SPSM håller med om mycket av kritiken du har mot ansökningsprocessen och vi är bekymrade över att många vårdnadshavare upplever processen som stressande och krånglig. Samtidigt förstår vi att Nämnden har att sköta ett viktigt uppdrag som måste göras korrekt och enligt hur lagen är skriven.

Det måste gå att förena, att Nämnden gör ett korrekt och rättssäkert hanterande av ansökningarna och att det blir smidigt och begripligt för er vårdnadshavare! Vi jobbar mot det målet på olika sätt. SPSM:s generaldirektör och skolchef kommunicerar med Utbildningsdepartementet om att det behövs ändras i lagtexter som styr ansökningsprocessen. SPSM:s skolchef har dialog med Nämnden om vad som kan förenklas inom nuvarande lagstiftning. Som SPSM:s kommunikationschef behöver jag se över kommunikationen vi har på webbplatser och i texter och hur de kan bli tydligare och bättre.

En del av det arbete vi gör för att förändra och förbättra förstår vi kommer ta tid, framför allt det som har med lagstiftningen att göra. En del av förbättringarna hoppas vi kunna genomföra till nästa ansökningsomgång. Vi stämmer gärna av olika förändringar vi gör med dig under vägen och det är väldigt värdefullt att få dina synpunkter. Tack igen att du hör av dig med dina och andra vårdnadshavares upplevelser.

Vänliga hälsningar och på återhörande

Eva-Li Littorin, kommunikationschef SPSM

…

Jag satt en liten stund och kände mig överrumplad när jag läst mailet. När det plingade till i mobilen och jag såg avsändaren så föreställde jag mig just det där byråkratiska icke-svaret. Och så läser jag det här!

SPSM håller med om mycket av kritiken. De skriver att deras generaldirektör och skolchef kommunicerar med Utbildningsdepartementet! Det talas om att ändra i lagtexter. Skolchefen har dialog med Nämnden om vad som kan förenklas inom nuvarande lagstiftning. Och så öppnar de för att se över kommunikationen för att göra saker tydligare och lättare.

Alltså. Jag vet att det jag skrivit här ovan är exakt samma sak som står i mailen. Men jag är alldeles förbluffad, fortfarande, när jag läser det. Flera dagar efter att jag läst det första gången. Jag hade vågat hoppas på en tiondel av detta. Ett ”mmm, kanske ligger det något i det, vi kommer att diskutera det internt under våren” hade gjort mig glad. Men allt detta? Det är som en stor, glänsande försenad julklapp.

Och i min glädjeyra vill jag sticka in att jag allra, allra, allra innerst inne faktiskt… försöker att inte vara alldeles för förvånad. Även om jag överrumplades av svaret – positivt. För vad jag lärt mig under åren som representant i SPSM:s nationella föräldraråd, är det att SPSM har ett genuint och grundmurat barnperspektiv. Sedan finns det alltid saker som kan bli bättre, men när jag diskuterat med generaldirektörer och andra så är det en äkta vilja att göra så gott det bara går för eleverna på skolorna.

Just därför är jag glad att svaret blev som det blev – för det bekräftar min syn på myndigheten och dess arbete. Vilken process som startade när, har jag ingen aning. Men det är tydligt att man inom SPSM tar både intern och extern kritik och förslag på förbättring på allvar. Och som förälder (och som glad skattebetalare) blir jag glad ända in i själen av detta.

Fortsättning kanske följer i framtiden – tills dess tycker jag att vi passar på att fira!