Jag påminde mig själv om att det var allt för länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och jag vet att det faktiskt finns några som tittar in emellanåt och läser, så jag ville ge en uppdatering.

Förlåt. Det har varit lite mycket bara. På det arbetsmässiga planet balanserar jag en deltidstjänst som lärarvikarie med ett eget företagande. Kombinationen är både givande och utvecklande, men också lite frustrerande. En arbetsplats att åka till med goda relationer, kollegor och meningsfulla arbetsuppgifter är toppen. Ett företagande är precis lika intressant, men att kombinera de tu har visat sig ge en viss… kluven känsla. Ibland upplever jag att jag inte fullt ut kan ägna mig åt vare sig det ena eller det andra. Att satsa fullt ut på företagandet är en liten dröm jag har. Jag har gjort det förut, men den gången föll det platt och jag återgick till min dåvarande tjänst efter en prövoperiod. Nu är läget annorlunda – kanske skulle jag våga satsa? För någon månad sedan gjorde jag ett jättejobb åt en gammal kund. Kunde det bli lite mer av den varan så hade det varit strålande, men uppdrag kommer sällan i en lagom takt eller i lagom antal. Nåväl.

Privat är det inte direkt stiltje och lugn heller. Barnen håller mig upptagen både dag och natt. Jag kan inte för mitt liv begripa hur utvecklingen går så fort. Där är jag precis som varenda annan förälder som häpnar över hur snabbt deras unge växer. Sockret skall plötsligt snart ha julavslutning – i FEMTE klass! Hon började ju nyss i ettan!
Och Smulan då. Kära fyraåring. Jag har nog aldrig stött på en mer viljestark liten flicka. Hon är ett barn som ger mig gråa hår (jo, alltså bokstavligen, åtminstone i skägget), men är också ett barn som jag är fullt förvissad om kommer att ta för sig i livet. Inte med måtta, utan beväpnad med spade och skottkärra kommer hon att ösa upp av allt livet har att erbjuda. Hon kommer att armbåga sig fram, tackla undan de hinder som ställs i hennes väg och göra det med sitt smittsamma skratt och leende.

Vi hade ett kalas för ett litet tag sedan. Bjöd ett litet gäng kompisar. Alla var antingen döva eller hörselskadade. Alla hade teckenspråk som antingen första, andra eller tredje språk. Det blev en fantastisk dag där de språkliga blockeringarna plötsligt inte fanns, för någon av dem. Barn som annars är vana vid att det där med kommunikation, det är inte alltid helt garanterat för deras del. Nu var de de som stod i centrum, de som hade företräde. De som annars kan uppfattas som ”blyga” och inte ta någon plats, kunde nu göra det. En helt underbar upplevelse som påminner mig om att vi faktiskt valt rätt väg.

Vägen är – framåt. Vägen är – för barnen. Med barnen. Åt barnen. Vägen är teckenspråkets väg.

Vårt umgänge med både barn och vuxna som är döva eller har en hörselnedsättning och därför har teckenspråket med sig har varit extremt utvecklande. Jag önskar så att alla föräldrar till barn som använder teckenspråk kunde uppleva samma sak. Visst finns det hinder, svårigheter, men de sitter i princip alltid hos de vuxna. Det är inte så svårt att förstå, det är en stor tröskel att kliva över om man skall ta sig in i en helt ny miljö. Tänk dig själv. Om du är hörande och kan svenska och engelska – skulle du kunna tänka dig att bara kliva in på en grekisk förening och säga ”Γεια”?
Nej, det är inte lätt. Men det är verkligen mödan värt när man väl gjort det.

Och med det sagt. En rad om vad jag pysslar med just nu, något som hållit mig lite upptagen ett litet tag och bidragit till färre uppdateringar här på bloggen.

Allra mest aktuellt är att jag gör en adventskalender. Syftet är att introducera tecken och teckenspråk för en hörande publik som saknar förkunskaper i ämnet. På ren svenska: jag visar upp det grymma teckenspråket!
Detta är ett samarbete med MegaVega, videorna publiceras på både min och hennes sida på Facebook, och så laddas de även upp till min YouTube-kanal som jag dammat av från år av inaktivitet. Den hittar du här. Du får gärna kika in och kolla! De tidigare uppladdade teckenspråkstolkade inläggen har försvunnit i arbetet med kanalen, men kommer att laddas upp igen snarast.

 

 

Förutom det så har jag också fått en tanke, en tanke om tillgänglighet. Jag gillar ju det. Tillgänglighet alltså. Och det känns inte alls kul om någon stängs ute. Därför har jag påbörjat ett projekt med att tala in min bok till ljudbok! Av en gammal vän fick jag hjälp med utrustning och konfigurering, så nu står jag hemma i arbetsrummet och talar in avsnitt för avsnitt. Detta kommer senare att laddas upp någonstans och erbjudas gratis till de som är intresserade. Målgruppen är… alla som vill lyssna. Men framför allt de som vill och kan lyssna, men som inte kan läsa. Alltså synskadade. Dyslektiker. Alla som har svårt för att traggla sig igenom de ofta ganska långa texterna jag häver ur mig.
Här skriver jag en massa om tillgänglighet och kommunikation, men har utan att tänka på det stängt ute en massa människor! Aj aj, inte bra. Det håller jag på att försöka åtgärda nu. Ytterligare en tanke med det är att det skulle kunna gå att tala in tidigare inlägg från bloggen till ljudfiler, kanske i nån podd-form? Något jag tänker på.

 

 

 

Jag fick frågan från någon om jag kommer att lösa det så att boken även blir översatt till teckenspråk. Och jo, det hade jag ju gärna velat. Men det är en kostnadsfråga, eftersom jag då skulle behöva anlita en tolk för att lösa det som jag gjort förut. Men! När jag skrev svaret om det på Facebook så blev jag faktiskt kontaktad av en döv vän som erbjöd sig att översätta boken till teckenspråk! Hen skulle åtminstone undersöka om det vore möjligt. Så nu håller jag tummarna i stor förväntan, uppskattning och tacksamhet!

Ja, jag har alltså inte försvunnit. Och jag har inte glömt er. Men jag har jobbat lite för mycket, vilat och sovit lite för lite, och varit lite stressad. Nu stundar ett par veckors juluppehåll där jag hoppas kunna ladda batterierna till en bit över rödmarkeringen. Jag hoppas att ni har det riktigt bra, var ni än befinner er. Har du någon fråga eller tanke, skriv gärna en kommentar eller sök upp mig någonstans på sociala medier. Annars önskar jag en trevlig uppladdning inför jul. På återseende!