Okej, jag medger att rubriken får det att låta som om teckenspråkstolkar är ett tilltugg eller en maträtt. Så är ju verkligen inte fallet. Men jag ville skriva om våra erfarenheter av att använda teckenspråkstolk, till olika tillfällen.

Vi börjar från början – vad är en teckenspråkstolk? Det är en person som pluggat ett gäng år till just detta. De har läst teckenspråk och tolkning, och är riktigt duktiga. Teckenspråkstolkens roll är att vara den livsviktiga mellanhanden mellan tolkanvändaren och den miljön som skall tolkas.

När använder man tolk? När som helst. Mer eller mindre. I arbetslivet, vid myndighetsbesök, vid bröllop och begravningar och kalas.

Vem använder tolk? Ja, massvis med folk som är döva och hörselskadade. Bland annat våra barn då.

 

 

Vi började använda tolk för ett antal år sedan. Vi valde att försöka ”träna” på tolkanvändning främst vid sjukvårdsbesök. Vår tanke var att vi kunde dra oss tillbaka och vara föräldrar, och låta en tolk översätta det vårdpersonalen sade. Men det gick inte riktigt så bra. Sockret var ny med oss, ny med språk, och därtill sjukvårdsrädd. Det märktes att det inte blev bättre av ytterligare en vuxen i rummet, så vi valde att glesa ut tolkanvändningen i de lägena. Det funkade lite bättre om vi föräldrar tolkade och förklarade för henne, även om det egentligen inte är det bästa.

I vissa lägen kan man känna att tolken rusar på, och att barnet kanske inte hänger med. Det har hänt för oss, och det är viktigt att våga säga ifrån. Tolken vet ju inte hur ni vill ha det om ni inte berättar.
En läxa blir alltså: var inte rädd för att berätta för tolken hur ni vill ha det! Tolken är på plats för att hjälpa er, och har ingen högre önskan än att göra sitt jobb på bästa möjliga vis.
I takt med att vi använt tolkar allt mer, lärde vi oss känna igen tolkarna. Efter ett tag kändes det bekvämare att be dem göra på ett visst sätt, eller instruera dem i något.

Vad behöver man tänka på när en tolk översätter det du säger? Inte särskilt mycket. När jag föreläser är det ofta teckenspråkstolkar på plats. Då är de två stycken, för att kunna byta av varandra. Beroende på situation och uppdrag kan det alltså komma en eller två tolkar. Kanske fler, men det verkar inte vara så vanligt. Tanken där är att en tolk jobbar en stund, till exempel femton minuter, och sitter sedan och vilar händerna och hjärnan en stund. Men de släpper aldrig fokus.
Om du talar och använder en teckenspråkstolk för att översätta ditt tal till teckenspråk, prata som vanligt. Säg inte ”kan du säga till henne att…”, utan säg det du skall säga till personen i fråga direkt. Vill du säga något men tolken är en bit bort, be tolken om hjälp. Jag lovar, om tolken inte är upptagen med ett annat samtal så är de vänliga och ivriga att hjälpa till!

Det enda jag gör på en föreläsning är att jag pausar några sekunder medan tolkarna byter av varandra, så att de får en chans att komma igång i någorlunda lugn och ro. Sedan kör jag igång igen. Det sker nämligen en liten fördröjning mellan talet och tecknandet. Om jag minns rätt kallas det för ”lag time”. Talet ligger några sekunder före nästan hela tiden, eftersom tolkarna måste ta in informationen, processera och sedan börja teckna. Om jag pladdrar på medan de byter plats så blir det lite kämpigare för dem att komma ikapp. Teckenspråket kan nämligen inte direktöversätta talad svenska till teckenspråk, på samma vis som talad svenska inte kan översättas ord för ord till talad engelska. Meningsuppbyggnaden ser annorlunda ut mellan talad svenska och svenskt teckenspråk. Tolkarna väntar ofta några sekunder innan de sätter igång och tecknar. Men prata på som vanligt du, det är inga bekymmer!

 

 

Om det är två tolkar på plats så sitter ofta en och väntar på sin tur. Då hänger de ändå med med fokus på samtalet och det som skall översättas. Emellanåt behöver den ”jobbande” tolken be om hjälp, och då kan kollegan snabbt backa upp. Alla kan inte alltid kunna precis allting.

I det fall att du är hörande och samtalar med någon döv, då är teckenspråkstolken ovärderlig. Även i de fall du kan skapligt mycket teckenspråk är det jättebra att använda tolk. Jag själv kan verkligen inte påstå att jag är något proffs. Jag kan föra en konversation eller diskussion på teckenspråk, men det kräver ett visst tålamod från den andra parten. Jag behöver ofta be personen upprepa sig och det händer rätt ofta att jag tappar tråden. Då får de börja om igen.
I de lägena är en tolk helt perfekt. Släpp prestigen om du har bråttom eller det är viktigt, kör på med tolk en stund!

Varför är då teckenspråkstolkarna så viktiga? Jo, förutom att de är en brygga mellan användaren och det hörande samhället så ger tolkarna människor möjligheten att mötas utan språkliga hinder. Jag har hört historier om släktingar som träffar varandra år efter år, och inte vet särskilt mycket om varandra. Plötsligt bokar någon en tolk, och samtalen flödar!

Ofta säger man ”tolkanvändaren” för den person som är döv, eftersom det är i den personens namn som tolken ofta bokas. Men det är ju egentligen lite fel. För vi använder ju alla tolken när vi samtalar! Om jag är hörande och behöver tolk, så ser jag det som att jag är användaren. För det är jag som initierar samtalet.

För vår del har vi alltså varit lite blyga för att använda tolk, särskilt i privata sammanhang. Det är väl en sak att möta upp en tolk på sjukhuset för ett halvtimmeslångt läkarbesök. Men bjuda in en tolk till en släktträff? Barnkalas? Fest? Oj, hur skall det gå! Tänk på våra släktingar eller gäster eller de på kalaset! De kommer ju att tycka att det är konstigt, pinsamt, märkligt eller alla tre samtidigt. Ja… så kan det ju vara. Första gången. Andra gången känns det bättre, tredje gången tänker man inte på det alls. Vi har börjat boka tolk allt mer den senaste tiden. Vi fick en knuff i rätt riktigt i somras då en tolk och allmänt fantastisk person höll en föreläsning om tolkanvändning. Då kände vi att ”jo, för tusan, vi måste komma igång och boka oftare”. Barnen behöver bli ”tolkvana” i privata sammanhang, och lära sig förstå vad tolken gör. Att det är någon som översätter de där läpprörelserna hos läkaren, släktingen eller tränaren. Ju förr vi kommer igång desto bättre, då vänjer de sig snabbare.

Nu har vi bokat tolk till barnkalas och sommarfest, bägge gånger med stor succé. Tolkar är ganska ofta rätt prestigelösa. De går väldigt långt för att se till att tolkanvändaren förstår det som sägs. Det inkluderar att hoppa i vattnet på simträningen, i vissa fall!
I vissa fall kan man undra om man skall bjuda på mat, om man skall göra si eller göra så. Jag är inget proffs, så mitt bästa tips är att fråga när du bokar tolk. De allra flesta situationer kan lösas, det är min erfarenhet.

I början kommer alla tycka det är lite konstigt, barnen kommer inte att titta på tolken och de vuxna kanske tycker att det känns lite obekvämt. Men det är helt och hållet en vanesak. När man märker att barnen tittar mer och mer, förstår mer och mer, då är det absolut värt det. Våga boka!

Ett stort tack till alla underbara tolkar där ute. Tack för att ni är bryggan mellan människor, tack för att ni möjliggör samtal och diskussioner, tack för att ni jobbar och sliter och ställer upp på nästan allt – bara för att lösa kommunikationen i svåra situationer!