Idag är det fars dag. En dag att fira alla fäder, men vad innebär egentligen den rollen? Vad är egentligen en pappa?

Det var något jag drömde om länge. Att bli pappa. Livet med barn är fantastiskt, men det blir också ett slags normaltillstånd. Ett läge där jag skämtsamt klagar på stökiga barn och ondgör mig över vakna nätter. Självklart skulle jag inte byta bort mitt föräldraskap mot någonting, men visst är föräldraskapet något jag mer och mer tar för givet. Inte för givet i bemärkelsen att jag inte värdesätter det, men att det är en konstant i vardagen. Det är ju så, man vänjer sig vid saker och ting.

Men inte saknad. Det vänjer man sig inte vid på samma sätt. Man blir aldrig mätt på saknad, det går inte att bli bekväm i saknaden. Snarare gör saknaden efter något viktigt i livet skada på en. Lite, lite i taget nöter saknaden ned motståndskraften. Timma för timma, dag för dag, saknaden efter barn försvinner aldrig utan växer sig bara större och större. Att vilja bli pappa var den största längtan jag haft i mitt liv. Det påminner jag mig om så ofta jag kan. Särskilt viktigt är det idag, en dag då faderskapet skall hedras. Men hur är det, skall alla pappor hyllas per automatik? Nej. Jag tycker faktiskt inte det. Det av den enkla anledningen att faderskap är något som förpliktigar. Att sätta barn till världen kan de flesta med rätt kromosomuppsättning göra, att faktiskt vara pappa till ett barn – det är en helt annan sak.

 

 

Som adoptivpappa får jag kämpa. Mitt föräldraskap kommer inte som en självklarhet. Smulan är ju bara ett och ett halvt år gammal, hennes minnen av tiden i Taiwan kommer av blekna rejält eller rentav försvinna. Men Sockret, hon kom ju till oss när hon var nästan fem år gammal. Hon minns mycket väl tiden hos fosterfamiljen i Colombia. Hon minns överlämningen och den första tiden med oss. Att vara pappa till adopterade barn innebär att du inte får, eller kan, luta dig tillbaka och tänka att saker och ting löser sig. Snarare får du kämpa för din plats i deras ögon.
Och visst gäller det egentligen alla pappor i viss utsträckning. Eller föräldrar i allmänhet, men nu var det pappornas tur.

Det finns föräldrar som inte är så väldigt engagerade i sina barn. Och tyvärr verkar det som att majoriteten av dessa föräldrar just är pappor. Då syftar jag inte på pappor som jobbar lite för mycket, eller väljer att lägga väldigt mycket tid på sin hobby eller liknande. Utan pappor som helt enkelt väljer att lägga över både ansvar, kunskap och beslutsfattande på barnens mammor. Ibland – eller kanske ganska ofta om man får tro stereotypen – har mammorna bättre koll på barnen. Ja, så kan det vara. Och i vissa lägen kapitulerar papporna inför mammor med lite för stort kontrollbehov. Men det finns pappor som helt enkelt inte bryr sig så mycket – vilket är det jag tycker blir ett problem.
Har man satt barn till världen är det ens förbaskade plikt att ta ansvar för dem också.

Det finns olika sätt att vara pappa på. Att ta ansvar för sina barn, och familjen, kan göras på olika sätt. Somliga pappor är borta mycket, jobbar långa tider eller långt hemifrån. Andra pappor är hemmapappor, vissa delar exakt 50/50 på varenda föräldraledighetsdag och hushållssyssla. Det finns pappor som har rollen som pappa utan att de är vare sig biologisk släkting, vårdnadshavare eller något annat officiellt. Men de finns där för ett eller flera barn ändå, för att de älskar dem och för att barnen kanske mår bra av att de är där.

En pappa kan vara fantastiskt bra på att snickra, vissa vet inte vilken ände av hammaren de skall hålla i. En pappa kan vara lång, kort, smal eller tjock, han kan se ut hur som helst. Någon sträckläser böcker, en annan sitter vaken hela natten och spelar World of Warcraft. Det finns tusen och åter tusen sätt att vara pappa på. Det finns tusen och åter tusen sätt att vara en olämplig pappa på. Men det finns några få enkla sätt att vara en bra pappa på.

En bra pappa ser sina barn och älskar dem precis som de är. En bra pappa stöttar barnen i deras strävan, och styr dem med varsam hand genom livet. Inte mot de val pappan väljer, utan undan faror och fällor som lurar på vägen.
En bra pappa kommunicerar med sina barn och visar intresse och respekt för deras åsikter och syn på världen. En bra pappa finns tillgänglig för sina barn när de behöver honom. Han älskar dem villkorslöst och slutar aldrig att älska dem.

Det behöver inte vara så väldigt komplicerat. Jag tror inte att man kan vara en hundraprocentigt perfekt pappa. Någon gång måste man jobba, då missar man lite av barnens liv och vardag. Ibland saknar man rätt ord för att trösta, ibland kan man inte göra rätt i barnens ögon. Så är det, så är det för alla pappor och alla föräldrar. Ingen är mer än mänsklig. Men det viktiga är att finnas kvar, att inte gå därifrån och vända barnen ryggen.

Jag har nyligen bytt jobb. Jag jobbar nu med människor som i många fall haft en snårig väg i livet, en uppväxt som inte varit helt perfekt och som i många fall lett till mindre lyckade val och mindre trevliga konsekvenser. Det är inte alls ovanligt med saknade fäder, eller fäder som kanske inte varit helt lämpliga i sin roll som pappa. Nu tror jag naturligtvis inte att de fäder det gäller en dag vaknat och tänkt att ”nu skall jag minsann bli en rejält skitstövel och plåga för min omgivning”, alla människor är en produkt av sin bakgrund och sin miljö. Men det är ofta plågsamt tydligt i samhället att en frånvarande pappa, eller en pappa som missköter sin plikter sin pappa, kan göra mycket stor skada på de barn det gäller.

Alltså hyllar vi idag papporna förhoppningsvis inte för att de råkar vara pappor, utan för att de väljer att vara det. En eloge till papporna som haft långa skitdagar på jobbet och direkt lägger sig på golvet och leker med barnen när de kommer hem. Eller papporna som tar ut halva föräldraledigheten. Eller papporna som går ut lite för tidigt för att skjutsa barnen till förskolan eller skolan. Papporna som sitter med läxläsningen, papporna bär på barnen även när de är lite för gamla, lite för tunga och när de själva är lite för trötta. Vi hyllar papporna som tar strid för sina barn när orättvisor visar sig i deras liv. Vi hyllar papporna som tittar på sina barn och ser de mest perfekta ungar som finns. Papporna som snyter näsor, lagar mat, aldrig missar en skypetid när de är på en oljeplattform eller läser bara en bok till, bara en bok till, bara en bok till. Och sedan somnar bredvid sitt barn i den lilla juniorsängen.

Det finns så många sätt att vara pappa på. Idag hyllar vi alla pappor som varje dag gör ett aktivt val – idag skall jag vara den bästa pappan jag kan för mina barn. För de förtjänar inget mindre än mitt bästa.

Tack alla fantastiska pappor! Det här är er dag!