Okategoriserade

Vi tvekade då. Skulle vi låta Smulan opereras? Njae… nej. Först tänkte vi ”nej”. Vi ville inte. Men efter ett tag valde vi ändå att tacka ja till erbjudandet. Hon skulle få cochleaimplantat inopererade på bägge sidor. Bägge sidor samtidigt. En ordentlig operation, något som tar lång tid att lära sig och bemästra. Ett livslångt […]

”Bärsjal? Det är väl något för folk som går barfota, har dreadlocks och luktar konstigt?” Ungefär så var min första reaktion när P, min fru, först nämnde idén. Skulle vi skaffa en bärsjal? Det lät högst märkligt tyckte jag. Hela tanken kring att bära runt en unge i en sjal kändes märklig. Som något hämtat

Tänk er, min glädje. Där kommer jag gående i skolmatsalen och skall slå mig ned vid min klass. Men… vad ser jag? Två killar i klassen sitter en bit längre in, mitt emot varandra. De… de tecknar ju med varandra! Trots att det inte var de fem tysta minuterna i matsalen har eleverna valt att

Glädjen i barns ögon som upptäcker något nytt. Som upptäcker att de kan. Så underbart att se barn sitta och öva själva. Teckenspråket är verkligen magiskt. Sedan skolstarten i augusti jobbar jag som lärare. Jag har tagit på mig uppgiften att vara klassföreståndare för en fjärdeklass. Det är en uppgift jag tar på stort allvar,

”Ert barn hör inte”. Något sådant besked har många, många hörande föräldrar fått. Deras nästa känsla? Antagligen förvirring. Rädsla. Ångest. Ett barn där öronen inte gör sitt jobb – det kan ju aldrig bli bra! Hur skall det stackars barnet kommunicera med sina föräldrar? Hjälp, vad gör vi nu! Det som sker härnäst är kritiskt

Ibland försöker jag att förklara hur magiskt teckenspråk kan vara för folk, men lyckas inte riktigt. Det är så svårt för mig som hörande och inte fullt teckenspråkig att verkligen förmedla den fantastiska känslan av språket för någon som inte själv använder det. Men – nu har jag ett riktigt hett tips till er. Är

Aldrig förr har väl ett så stort skepp varit så tyst som denna helgen. Den 21-23 september var det ”Dövas Dag på Östersjön”. I vanliga fall firas Dövas Dag spritt över landet, med koncentration på olika platser. I år hade Stockholms Dövas Förening valt att lägga det på Östersjön. Närmare bestämt, på Silja Lines fartyg

En kall kväll. Lite trött, lite frusen. Jag en ensam vaken, som vanligt sent på kvällen. Efter att ha borstat tänderna går jag ned till sovrummet, kryper ned i sängen och kramar och pussar mitt lilla element. Hon som hållit en liten del av sängen varm åt mig. Det är alltså Smulan, min älskade treåring,

Är det rätt att känna tacksamhet gentemot en statlig myndighet? Allra oftast är ju tystnaden det bästa betyget. Om ingen säger något, då har inget fel begåtts. ”Det får man ju ta som något positivt, om ingen säger något”. Tidigare i år skrev jag om att jag älskar lärare (och all skolpersonal). Nu vill jag

”Den största delen av min identitet är som adopterad” sade en kvinna till mig nyligen. Vi diskuterade tillhörigheter. Man kan ju har en massa tillhörigheter, såväl inre som yttre. Jag kan ha en tillhörighet som biodlare, med andra biodlare. Vi snackar blommor, dragväxter, stapelkupa eller tråglistkupa. Sedan kan jag ha en tillhörighet med min yrkeskategori,