Okategoriserade

Vissa frågor får jag ofta. Det finns två stycken som har en delad förstaplats. Det är ”är inte teckenspråket internationellt?”, och så frågan i rubriken: ”visste ni om att barnen var döva när ni skulle adoptera dem?” Nej – teckenspråket är inte internationellt. Så var det avklarat. Jag tänkte bemöta den andra frågan med lite […]

Jag påminde mig själv om att det var allt för länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och jag vet att det faktiskt finns några som tittar in emellanåt och läser, så jag ville ge en uppdatering. Förlåt. Det har varit lite mycket bara. På det arbetsmässiga planet balanserar jag en deltidstjänst som

Idag har jag gjort något nytt. Något skrämmande och sorgligt. Jag har stirrat på slutet av min egen existens. Och försökt komma överens med faktumet att jag en dag skall dö. Idag har jag börjat fylla i Fonus ”Vita Arkivet”, något man kan göra med information och instruktioner om hur man önskar ha sin egen

Ikväll har jag varit trollbunden. Av två saker, faktiskt. Den ena var min dotter. Jag tittar åt höger och ser på henne där hon sitter i sätet bredvid mig. Helt uppslukad av det som pågår på scenen framför henne. Hon tittar på den andra saken som trollbundit mig ikväll. Tyst Teaters uppsättning av ”Peter Pan”

För två veckor sedan vikarierade jag i en klass som jag undervisat i lite tidigare. Ordinarie lärare var sjuk, och hade skrivit en planering för dagen. En lektion var ett NO-pass med tema hörsel! ”Vad händer om hörseln försvinner? Vad skulle du göra utan hörseln?” Klassen vet sedan tidigare att jag har barn som är

Det var ett önskemål jag inte kunde säga nej till. Med bedjande ögon och ett litet leende vet hon att jag aldrig kan motstå henne. Jag satt och jobbade. Hon kom till arbetsrummet och ville att hon och jag skulle titta på bilder från Colombia. Bilder från hon var liten. Bilder från vår första tid

Jag minns när jag var sex år gammal och började första dagen i fransk skola. Jag kunde i princip inte ett ord franska. Eller jo, ”neuf” kunde jag. Det lät som ”nöff”, som grisar låter. Och det betydde ”nio”. Mer än så kunde jag inte. Därför var det så betydelsefullt med den man som satt

Jag minns sagostenen. Där satt jag och min pappa när jag var liten. Promenaden från sommarstugan, genom den lilla skogen med täta granar, över järnvägsspåret och över landsvägen, den promenaden tog inte många minuter. Men för mig kändes det som ett äventyr. Där satt vi på en sten som pappa kallade för ”sagostenen”. Där berättade

”Imorgon är jag ledig!” förklarar hon och tittar på mig. Inte med bestämd blick, utan mera frågande. Som för att försäkra sig att jo, så är det väl? Det är Smulan och jag som har diskussionen. Igen. Den senaste gången i raden. De senaste veckorna har hon förklarat att hon vill vara ledig många gånger.

Vem önskade inte det någon gång som barn, att slippa bli vuxen? Astrid Lindgren lät Pippi Långstrump ta upp ämnet med ”krumelurpiller”, men ämnet är nog lika gammalt som tiden själv. Förutom vår kära Astrid, tog J.M. Barrie tagit upp ämnet redan 1902. Om du – precis som jag – inte känner igen namnet J.M.