Okategoriserade

Älskade, älskade lilla barn! Idag riktar jag mig direkt till dig, Smulan. Idag blir du två år gammal. Stort grattis till dig! Nu har vi fått vara en familj på fyra i nästan hela tio månader, och jag kan inte tänka mig ett liv utan dig. Du är oerhört sprallig och intensiv, du klättrar på […]

Nyligen fick jag frågan ”vilket är det vackraste tecknet du vet?”. Det var klurigt. Jag funderade länge och väl, men kom inte riktigt fram till något. P svarade ”val” (som i djuret). Det är ett fint tecken det också, man använder bägge händerna i en stor rörelse. Jag förstår varför ”val” kändes rätt för henne.

Jag har ett tag planerat att skriva om de hjälpmedel vi använder i vardagen. Att få barn som inte har något språk alls har varit en enorm utmaning. När vi varit nybörjare själva på det språk vi skall lära ut till barnen, då förstår man att det krävs vissa knep för att kompensera. I vårt

Sedan i höstas har jag ju haft ett jobb som inneburit många kvällar och helger. Detta har inneburit att P fått ta väldigt många läggningar själv. Och inget ont i det, så kan det ju se ut. Men när barnen först inte somnar, och sedan när de väl somnat så vaknar de om och om

Jag brukar säga att hösten är min favoritårstid. Det finns få saker som är vackrare och härligare än en krispig oktoberdag, strax innan löven faller. En helgdag då det är vindstilla, bara några få plusgrader, himlen är helt blå och solen värmer. Det är helt perfekt. En sådan dag påminner om det bästa av två världar

Med ett ganska skapligt mått av ångest skriver jag dessa rader. Som trygghetsälskande person är det inte helt enkelt att fatta ett beslut som antingen kan innebära något spännande och bra, eller något katastrofalt. Just nu undrar jag om jag tänkt rätt? Har jag agerat så korrekt som möjligt utifrån de givna förutsättningarna? Det är inte

Om det är något jag är duktig på i rollen som pappa, så är det att grubbla. Att känna att jag inte riktigt räcker till, att jag som förälder borde göra mer. Ett besök på Sahlgrenska idag gjorde tyvärr inget annat än att förstärka dessa känslor, och det med råge. Det som borde ha varit

Jag ligger på rygg mitt på gräsmattan. Så här i början av mars är det inte så hemskt mycket gräsmatta, för stunden har snön tagit över. Just därför ligger jag på rygg. Sockret och jag är nämligen ute och leker. Vi turas om att åka pulka, jaga varandra och slänga oss i den decimeterdjupa snön

Exakt en månad efter cochleaimplantatens inkoppling började Smulan ljuda. Entoniga ”mmmm”-anden. Hon härmade sin mamma som sjöng för henne. Ett tag senare kom lite mer, variationer i ljudandet. Mm, oo och aah. Bara ett par toners skillnad från det annars entoniga ljudandet, men ändå ett tydligt tecken på att hon registrerar ljud och processerar dem.

Ushers syndrom. Jag har skrivit om det tidigare. När Smulan undersöktes i höstas var misstankarna starka att det kunde röra sig om Ushers syndrom. Att det låg bakom hennes dövhet. Oddsen var ungefär 50/50. När läkarna kunde avskriva misstankarna om missbildade inneröron verkade alltså Ushers syndrom vara en allt möjligare lösning på gåtan om dövheten.