En specialpedagogisk utmaning, del 4. Brevet och mötet.

Vägen till förbättring går via konstruktiv dialog och en ömsesidig respekt. Det är jag helt övertygad om.

För ett tag sedan hade jag ett möte med SPSM, angående ansökningsprocessen till specialskolan. För dig som nyss hittat hit så handlar det i korthet om att föräldrar till döva och hörselskadade barn (och andra barn som behöver undervisning på SPSM-skolor) behöver fylla i en lite för komplicerad ansökan för att få in sina barn på skolan. Jag har skrivit flera inlägg om det tidigare.

Här hittar du del 1: https://babito.se/2021/12/28/en-specialpedagogisk-utmaning/
… del 2: https://babito.se/2022/02/03/en-specialpedagogisk-utmaning-del-2/
… del 3: https://babito.se/2022/02/20/en-specialpedagogisk-utmaning-del-3-borjan-pa-nagot-battre/

Innan jag skriver något mer så vill jag skriva att vi fick svar på vår ansökan. Och Smulan, vår dotter som går i förskoleklass på en SPSM-skola, har kommit in. Till hösten börjar hon alltså i första klass på samma skola, vilket vi är väldigt glada för!

Ja, och så var det ju ett möte då. Jag fick en fråga från Petra Eklund, kommunikatör på SPSM, om jag kunde ta ett möte och berätta om våra erfarenheter kring ansökningsprocessen. Självklart!

Vi samtalade i runt en timme om allt som varit. Vilka papper vi fyllt i, när vi skickade dem, vilken information som funnits och vilket stöd vi fått.

I förra inlägget på det här temat så skrev jag ”Och så öppnar de för att se över kommunikationen för att göra saker tydligare och lättare.” Detta var exakt det – en del av att se över hur saker kan bli tydligare. Lättare. Och bättre.

Petra berättade att SPSM jobbar med frågan i två spår. Dels det som är bakom kulisserna, alltså regelverk och lagstiftning och allt sånt där som vi föräldrar kanske inte har den bästa kollen på alltid. Vi vill ju bara att det skall fungera.
Och sedan har vi det andra spåret – kommunikationen. Just det som är så kritiskt viktigt för oss föräldrar. Hur kan ansökningsprocessen bli ännu tydligare? Vilken information behöver vi ha, och när behöver vi ha den? Behöver vi påminnas, och av vem? Hur utformas stödet till föräldrarna, vilken typ av information finns på hemsidan. Vi diskuterade många saker, och den input och de inspel jag bidrog med togs emot med både nyfikenhet och intresse.

Några av de saker som SPSM gör just nu är:

  • För samtal med hörselhabiliteringar om erfarenheter av ansökan till specialskolan och vilka som hjälper till med de olika bedömningarna som efterfrågas.
  • Utvärderar ansökningsblanketten som användes i höstas. Och tittar på själva strukturen runt informationen om ansökan på webbsidan.
  • Tittar bland annat på om det kan finnas målgruppsanpassade webbsidor om ansökan – bl a en riktad till döv, en riktad till grav språkstörning, en riktad till kombinerad syn-och hörselnedsättning och så vidare, för att göra det tydligare vad respektive målgrupp behöver skicka in för handlingar och hur de får fram dessa.
  • I ett senare läge ska webbsidorna testas på målgruppen för att se förbättringsförslag.

… och detta är på området kommunikation. Utöver det är det alltså arbete för att se om och vilka regler osv som kan påverkas inför framtiden. Förändringsarbete som tar längre tid att genomföra.

När man vill ha förändring, så vill man ofta ha den nu, på en gång. Men det går ju sällan – och i synnerhet är det svårt att få till snabb förändring på en myndighet.

Men här upplever jag att SPSM jobbar både snabbt och målinriktat för att få till förändringar. Förbättringar.
Min syn på det är att myndigheten verkligen lyssnat in den kritik som kommit – från denna blogg och från andra håll – kring ansökningsprocessen. När flera föräldrar berättar om sina upplevelser så tar SPSM faktiskt åt sig av kritiken och vill jobba för att göra saker lättare att förstå, och lättare att ta sig igenom processen. Det hedrar dem verkligen, tycker jag.

Detta blir det sista inlägget på detta ämne, åtminstone på ett tag. Det är möjligt att jag tar upp det senare under våren eller om något nytt och viktigt tillkommer. Annars får jag tacka alla som hört av sig och varit engagerade i detta! Tillsammans, med en bra dialog, kan bra saker hända.