Skolavslutning för alla kämpar

Idag var det skolavslutning för Sockret. Älskade nio-åring, skall du verkligen börja fjärde klass till hösten? Kan det vara möjligt?

Ibland saknar jag den lilla flickan. Femåringen. Hon som kändes stor då, men idag verkar vara så liten. Tänk att bara få träffa henne några minuter. En del av mig vill stanna tiden, inte låta min älskade dotter bli äldre än vad hon redan är. Nio år, nästa födelsedag är det dags att fylla tio…

Det är något speciellt med skolavslutningar. I ett visst ny-nostalgiskt skimmer står vi föräldrar i klassrummen runtom i Sverige och ser på när finklädda barn kramar finklädda lärare. Barn som får beröm för hur de kämpat under det senaste läsåret. Lärare som blir rörda när deras elever går vidare. Antingen till mellanstadiet, till gymnasiet eller någon annanstans.
Jag skriver ”ny-nostalgiskt” eftersom det är en kort stund som följs av ett långt sommarlov. Många veckors ledighet hägrar, står runt hörnet. Då kan vi unna oss att glömma bort det som inte fungerat för en liten stund.

Barn som har ont i magen, som inte vill till skolan. Barn som känner sig ensamma, barn som kanske hamnat i konflikter. Barn som är utåtagerande, barns om inte fått rätt stöd. Barn som halkar efter, barn som försöker sitt bästa för att hålla ihop. Allt det där kan – förhoppningsvis – försvinna för en stund. Nu pratar vi om glass, bara sommarben och badplatser istället.

Efter ett besök hos dotterns skola i vintras skrev jag detta inlägg om hur mycket jag uppskattar skolpersonalen. Det faktumet har verkligen inte förändrats. Tvärtom, ju mer jag ser och förstår om det komplexa arbete som bedrivs ute i våra skolor blir jag imponerad av alla som jobbar där.

Därför skulle jag vilja återvända till den känslan en liten stund. Känslan av uppskattning. För visst finns allt det där ovanstående, barn som behöver mycket mer stöd än vad de har idag, eller får tillgång till. Det finns byråkratiska hinder, ekonomiska begränsningar, missförstånd och fastlåsta positioner. Men!

Men, men, men! Det finns en massa annat också. Lärare som gör mycket mer än de behöver, mer än de måste, för att hjälpa och stödja eleverna. Personal i elevhälsan som kämpar för barnens bästa trots ekonomiska sparkrav. Rektorer som uttömmer alla resurser för att lösa känsliga problem. Vaktmästare som alltid har en snäll blick och vänliga ord till barn som behöver dem. Det är lätt att låsa fast sig vid allt det där som inte fungerar. Då riskerar vi allt glömma allt det som faktiskt fungerar.

 

 

Nej, lugn nu. Jag menar inte att allt är toppen, eller att vi skall ignorera de fel som absolut finns. Jag har i mitt gamla jobb besökt hundratals skolor. Inte en enda skola har varit perfekt. Inte en klass är perfekt, inte en enda elev är perfekt. Vi är allamänskliga.

Med allt detta i tankarna blir jag glad och rörd när jag tänker på dagens skolavslutning. Jag ser barn med och utan funktionsvariationer, barn med och utan diagnoser, barn som är duktiga eller helt hopplösa på fotboll. Jag ser så många barn som kämpar med något, antingen inom sig själva eller något yttre. Och alla barn gör sitt bästa under de omständigheter de är under. Vår dotter har kämpat. Precis som så många andra barn. Visst finns det saker och ting som skulle kunna vara bättre. Men vi får inte glömma bort allt det som fungerar, alla personer som anstränger sig sitt yttersta för att stärka vår dotter – och alla andra elever på skolorna.
Jag ser lärare, rektorer, skolpersonal på alla nivåer på skolavslutningen. Personer som förutom sin yrkesroll också är människor med komplicerade liv att leva. Och den personalen gör verkligen ett hästjobb. Jag är så tacksam för dem och deras gärning!

Nu börjar alltså ett sommarlov. Vi bör göra vårt bästa för att ägna lovet åt återhämtning. Vila upp oss, ladda batterierna. Om det nu går, på något sätt. Skänk en tanke till alla som kämpat och gjort sitt bästa, både elever och skolpersonal. Fundera på vilket sätt du kan stötta en elev som kämpar. Om det inte är ditt eget barn, hur kan du stötta ett annat barn? Och inte minst – hur kan du stötta lärarna och skolan i deras arbete?

Ha ett skönt sommarlov där ute!

Ett svar till ”Skolavslutning för alla kämpar”

  1. Profilbild för Stina
    Stina

    Vad anser du om att döpa om adoptivbarn som blivit medvetna om sitt ursprungliga namn? Själv känner jag •NEJ• men många verkar göra det… Du verkar ha så mkt kunskap om adoption och anknytning.

Lämna ett svar