Idag var jag med Sockret i skolan hela dagen. Vi skjutsar ju henne dagligen till skolan, och får på så vis regelbundet träffa de flesta ur skolpersonalen och många av eleverna. Men att träffa dem en stund på morgonen är ju inte samma sak som att hänga med en hel skoldag och se allting inifrån. Annars är väl kunskap om vad som händer under lektionstid, i matsalen och på rasterna begränsat till det lärarna förmedlar och Sockret själv berättar. Därför är det extra intressant att placera sig själv mitt i centrum. I undervisningen, i matkön, på rasten. Det var inte första gången jag var med hela dagen, och det var inte första gången jag blev påmind om något viktigt – jag älskar lärare!

Egentligen är det bara halva sanningen. För jag älskar faktiskt all skolpersonal.

 

 

Jag älskar de som sköter städningen, vaktmästeriet och skolköket. Tack vare dem funkar alla lampor, dörrarna går att låsa som de skall, det är rent på toaletterna och eleverna får äta god mat varje dag, lagad på plats. Just maten måste jag ge en särskild guldmedalj. I min tidigare karriär som skolfotograf har jag ätit i en väldig massa skolkök. Allt från små lantliga skolor till stora gymnasieskolor i storstäderna. Och Sockrets skola, är jag väldigt glad att påstå, håller mycket hög klass på sin mat. De gånger jag ätit där har jag aldrig blivit missnöjd, tvärtom. Det har en särskild betydelse, för utan bra skolmat står kräsna elever ofta över att äta helt och hållet, och väljer godis eller liknande istället. Med sämre studieresultat som följd. Eleverna entusiasmeras av lärarna – men energin kommer alltid från maten de serveras.

Lärarna då. Behöriga lärare, speciallärare, förstelärare, lärarvikarier, vad det än må vara. Dessa kämpar, de som outtröttligt kommer till jobbet varje dag redo att möta varje elev med ett leende. Som jag älskar dem alla. Inte utan anledning, utan för det viktiga jobb de gör med våra barn.

Jag älskar läraren som direkt ser när något är fel och stannar upp mitt i korridoren. Jag älskar när läraren tar sig tid för en elev, för att kolla och följa upp något. Jag älskar läraren som gläds åt eleverna när de lyckas. Jag älskar att se i lärarens ögon att glädjen är minst lika stor där som hos eleven.

Jag älskar att se när läraren ser sin elev. Inte bara lägger märke till eleven, inser att eleven sitter där, utan verkligen ser barnet. Har tagit sig tid att lära känna barnet, se alla små nyanser i barnets beteende och direkt förstår vad barnet tänker, känner eller upplever.

Jag älskar läraren som ser ut att vara lite förvirrad, men direkt visar sig ha full koll. Jag älskar läraren som kommer ihåg saker, jag älskar läraren som frågar för att ta reda på mer.

Jag älskar läraren som inte ger sig. Förrän eleven sitter på stolen, har lämnat datorn, har hämtat sin bok, har klarat ett visst mattetal, förrän läraren löst sin uppgift på ett sätt som eleven mår bra på. Alltid viktigt.

Jag älskar läraren som möter många elever med särskilda behov och känner alla, vet allas nivåer, vet hur eleverna skall hanteras. Jag älskar läraren som inser att hen behöver hjälp och ber om det. Jag älskar läraren som hjälps åt, och läraren som uppmuntrar och bekräftar sina kollegor. Jag älskar verkligen läraren som bekräftar barnet.

Jag älskar läraren som inser sina begränsningar, och läraren som ger järnet ändå. Jag älskar läraren som säger stopp. Jag älskar läraren som går upp för tidigt, lägger sig för sent, suckar över allt jobb som behöver göras, lektioner som skall planeras, men lik förbannat står där nästa morgon och tar emot eleverna.

Jag skriver läraren, men jag menar egentligen alla på skolan som gör det där. Alla på fritids som finns där för barnen, som möter dem och lämnar av dem. Jag ser hur otroligt väl de tar hand om barnen, och inte slutar försöka om det inte riktigt fungerar. Jag menar alla som har hand om de små barnen, elevhemspersonalen, alla som har hand om de äldre barnen. Administratörerna och ledningen skall inte heller glömmas bort för det jobb de gör för eleverna. Specialpedagogerna, psykologerna, sköterskorna. Alla som hoppar in, alla som pluggar till lärare. Alla som drömmer om ett jobb som rektor, någon gång i framtiden. Alla som vill göra skillnad. Alla.

Jag älskar alla som möter eleverna med respekt, förståelse och nyfikenhet. Som möter elevernas blick, frågar hur de mår och verkligen bryr sig om svaret.

Det vi planterar idag, växer till sig och skall skördas sedan. Den grund vi lägger idag, kommer vi att bygga vidare på i många år. Allra viktigast är detta när det gäller barnen. Alla som jobbar i skolans värld borde ha medalj, guldklocka, blommor och choklad. För ni gör alla ett så otroligt viktigt arbete. Ni är varje dag med om att forma det samhälle vi kommer att ha om tjugo år. Ni vet om det, alla tänker att de vet det, men ibland inser man inte det kan behövas lite medvind ibland.

För det pratas om skolorna. Om lärarna och all personal som jobbar där. Och lite för ofta kommer det negativ kritik. Kritik kan vara befogad, men ofta lyser ju tyvärr uppskattningen med sin frånvaro. Det vill jag ändra på. För jag älskare lärare och alla som jobbar i skolan.

På mitt barns skola, och på alla andra skolor. Känner du igen dig i något av det ovan? Då skall du verkligen ta åt dig. Verkligen.

För allra mest älskar jag mina barn. Sedan min fru. Och någonstans, strax därefter, kommer nog du, lite grand…