Ibland stöter man på situationer och frågor som manar till eftertanke, eller skänker lite extra glädje. Idag var en dag full av sådana tillfällen.

Sedan ett par år tillbaka är jag förutom att vara klassförälder även med i det som kallas det ”nationella föräldrarådet” inom SPSM. SPSM står för ”Specialpedagogiska skolmyndigheten” och det är den myndighet som sköter de statliga skolorna för barn som ”behöver ett alternativ till den vanliga grundskolan”. I folkmun pratar man ofta om ”dövskolorna”, men SPSM har också skolor anpassade till elever med synnedsättningar, talstörningar och annat. Läs här för mer information!

Att vara med i det rådet är väldigt spännande, det ger en insyn i myndighetens arbete, bredare perspektiv på frågor som rör skolorna och ger även möjlighet att ta upp saker som är viktigt för skolornas föräldrar direkt med myndigheten. Idag var det ett nytt möte, och jag skulle vilja påstå att det var bästa på mycket länge.

Sedan den 1 juli har myndigheten en ny generaldirektör. I mitt tycke en utmärkt rekrytering, det är nämligen en herre vid namn Fredrik Malmberg. ”Ehhh, vem är det?” tänker du. Och nej, jag kände inte heller igen namnet. Men det är alltså den förra barnombudsmannen! En man som jobbat uteslutande för barnens bästa i alla lägen, som tagit strider och diskussioner både högt och lågt, alltid med barnens väl i första rummet. Vem kan var bättre lämpad för uppgiften att leda SPSM!
Idag var denna nya generaldirektör med på mötet, för att både träffa oss och elevrepresentanterna som var med på mötet under förmiddagen.

 

 

Jag skall inte gå in på exakt vad som sades – men jag måste nämna detta. Alla som i negativa ordalag pratar om ”dagens ungdom” som om tonåringar idag uteslutande är lata, krävande och bekväma… de vet inte vad de talar om. Förutom att svepande generaliseringar alltid är fel att ta till, är ett sådant påstående rentav felaktigt. Det bevisade ungdomarna vi fick träffa idag!
Detta var alltså elevrepresentanter från SPSM:s skolor, och de imponerade stort. Både eleverna och vi föräldrarepresentanter hade fått förbereda frågor till generaldirektören. Jag tyckte att våra frågor från föräldrahållet var bra, men jag blev slagen av hur skarpt, direkt, oblygt och engagerat eleverna ställde sina frågor. De hade verkligen tänkt igenom och diskuterat igenom sina frågor. Hade jag själv suttit där som tolv-trettonåring så hade min fråga antagligen varit ”kan vi få hamburgare oftare i matsalen?”, men dessa ungdomar hade betydligt mer avancerade frågor. Det var frågor som gällde aktuella och relevanta frågor, frågor som verkligen gick på djupet. Frågorna ställdes med respekt, men med en mycket sund dos orädsla för de personer med fina titlar som fanns på plats. Vi blev alla imponerade över det ungdomarna visade upp!

Dessa ungdomar gör mig glad på väldigt många plan. För det första blir jag glad för dem som ungdomar i allmänhet. Att vara så unga, men så insatta och intresserade, det bådar mycket gott för framtiden. Sedan blir jag särskilt glad för att det är ungdomar som går på SPSM:s skolor. De bör redan idag ses som förebilder med tanke på sitt engagemang, men jag ser med glädje och trygghet på framtiden. Detta är framtida engagerade unga vuxna, som blir tydliga och klara förebilder för mina barn. Elever som visar vägen för andra barn och unga som är döva eller har exempelvis en hörselnedsättning – men egentligen alla barn och unga i största allmänhet.

Vårt möte med generaldirektören blev väldigt lyckat. Han var förberedd och hade i mitt tycke bra svar på alla frågor som ställdes. Även om allt inte kan förändras direkt, visade han ett stort engagemang och ett mycket stort intresse för de frågor som togs upp under dagen.

Att bli chef för en myndighet som SPSM är ju något speciellt. I synnerhet beträffande skolorna. Det är skolor med en lång historia, en historia som inte alltid är så munter men som alltid berör. Dövvärlden är speciell, med den historia och traditioner som finns. Att vara involverad så i dessa skolor innebär inte ”bara” att diskutera lokalfrågor, budgetposter, personalfrågor, betyg och måluppfyllelse. Det är även att vada ut till knäna i den dövkultur som genomsyrar skolorna med barn som är döva eller har hörselnedsättningar. Med det innebär att det inte bara är en skola, utan en plats där föreningsliv, intresseorganisationer, fritidsaktiviteter och annat finns närvarande även i skolan. Det är en plats med ett starkt engagemang, en stark historia och en mycket stark sammanhållning. Att som hörande utan större erfarenhet av dövvärlden ta sig an detta kräver inte bara ett stort mått engagemang, utan även en stor ödmjukhet inför läget och uppgiften som skall lösas. Framtiden får utvisa hur den nya generaldirektören löser sin uppgift, men av allt att döma tror jag att myndigheten, barnen och deras föräldrar kan se de kommande åren an med stor tillförsikt.

Jag är som gladast för att vara skattebetalare när jag går in på Sockrets skola. Det är en skola som hålls uppe av barnen och personalen som jobbar där. Jag och P är där varje dag, och vi kan inte annat än att älska det vi ser. Passionerade lärare, engagerad personal på alla nivåer. Från lokalvårdare, skolledning, administration, fritidspedagoger och elevassistenter till taxichaufförer. Sällan har jag träffat på personal som faktiskt månar så om barnen och verkligen gör ”det lilla extra” för att eleverna skall må bra och saker och ting skall fungera.

Nu har alltså myndigheten en generaldirektör som verkar matcha den känslan. Jag kan inte annat än att se en ljus framtid för SPSM:s skolor och myndigheten i allmänhet!