”Grattis, ni har vunnit vårt stipendiat!” sade en glad röst i andra änden av telefonen. Jag satt med Smulan i famnen, hon hade precis somnat, och jag fattade först ingenting. Sedan kom jag ihåg det, jag hade ju skickat in en ansökan för ett tag sedan… och föreningen vann!

Jag börjar från början. För flera år sedan. Jag, P och Sockret. Då var det bara vi, och vi var på väg in till Vänersborgs Teckenspråksförening. Det var luciafirande och vi var rätt nervösa allihop. Här stod vi, på väg in till en av de dövföreningar vi hört talas om. På andra sidan dörren var det BARA teckenspråk som gällde. Vi var ju inte särskilt duktiga alls, hur skulle detta gå?

Det gick kanonbra! Vi satt inte ensamma länge, snart kom någon förbi och heja på oss. När de förstod att vi var riktiga nybörjare så sänkte de nivån långt, långt ned för att möta oss. Med mycket tålamod och en hel del skratt kring all förvirring lyckades vi ta oss igenom kvällen och kunde kommunicera med fler personer än vi trott.

För ett tag sedan fick jag frågan om vi kanske skulle skicka in en ansökan om ett stipendium. Frågan kom från Ulf Hanson. Han är ordförande för Vänersborgs Teckenspråksförening, teckenspråkslärare och en kille jag är glad att jag får kalla min vän. En riktig och äkta eldsjäl som aldrig vilar, aldrig säger nej. Jodå, visst skall vi söka! Det gällde 10 000:- som Länsförsäkringar Älvsborg årligen delar ut till föreningar som aktivt jobbar med barn och ungdomar. Det är meriterande om föreningen bidrag till en ökad integration också.
Nu ringde alltså telefonen och kontorschefen berättade att vår ansökan lagts högst upp i högen, bland hård konkurrens hade alltså Vänersborgs Teckenspråksförening vunnit!

Idag var jag och Ulf hos Länsförsäkringar och tog emot den stora checken, en sån stor rackare som man annars bara ser på TV. Vi fick hälsa på personalen mitt i morgonfikat och berätta lite om verksamheten. Ulf berättade om föreningen, och jag berättade om föreningen ur mitt perspektiv som hörande förälder.

Och just där tycker jag att föreningen verkligen gör en enormt stor nytta. Det är en naturlig plats för många! Först och främst alla döva och hörselskadade som har en bra plats att träffas på. Men även för anhöriga som kan följa med och för hörande som har döva eller hörselskadade barn. För alla som behöver eller vill lära sig teckenspråk – alla är välkomna!
Sedan det som jag tycker är viktigast då. Alla döva och hörselskadade flyktingar som kommit de senaste åren. Det är en grupp som riskerar att hamna helt utanför samhället. Hur skall de komma in i det svenska samhället? Få svenskar kan teckenspråk, nästan ingen kan arabiskt teckenspråk.
Hos teckenspråksföreningen får de ett varmt välkomnande, nya vänner och viktig träning i både det svenska teckenspråket och hur det svenska samhället fungerar. Ulf Hanson har dragit ett jättelass både för föreningens del och rent privat för att dessa familjer skall komma vidare i samhället. Jag är glad och stolt över att vara medlem när jag ser allt det goda som föreningen gör!

Motivationen från Länsförsäkringar lyder:

Föreningen får priset för sin roll som samlande kraft för barn
och ungdomar med hörselskada. Särskilt beröm ska föreningen
ha för sitt arbete med teckenspråksutbildning för nyanlända
med nedsatt hörsel. Språket är en viktig del när det gäller
integration och här betyder er insats mycket.

Stipendiet betyder mer än en summa pengar. Det är ett erkännande om föreningens betydelse för ungdomar och för integrationen. Ur ett större perspektiv tycker jag att det är en stark signal om att döv- och teckenspråksföreningarna ute i landet är viktiga, att de fyller en viktig funktion i det svenska samhället. Både som samlingsplats, som plats för diskussioner, men också för möte mellan olika kulturer och generationer.

Föreningarna är viktiga – teckenspråket är livsviktigt!