Gästbloggare om adoption

För ett litet tag sedan lade jag ut en förfrågan på Facebook – fanns det några vuxna adopterade som kunde vara intresserade av att skriva gästinlägg här på bloggen? Gensvaret jag fick var både stort och rörande. Det fanns ett stort intresse för att berätta sin historia, visade det sig. Ett flertal personer, från över tonåren till medelåldern, hörde av sig och ville delta. Detgemensamma – alla är adopterade från andra länder än Sverige.

Varför publicera gästinlägg? Svaret är lika enkelt och självklart som bakgrunden är svår och komplicerad.

Lika söker lika, ganska ofta. Som adoptivförälder är du väldigt inne i din process. Du tänker mycket på nästa steg, och på slutmålet. Att få bli förälder. Att bli mamma eller pappa till ett barn är din högsta önskan, och helt naturligt fokuserar du helt och hållet på det. När du är iväg till det där andra landet, tänker du på det landet. Processen. Hur det skall gå.
Hemma i Sverige igen är det anpassningen, anknytningen, allt det praktiska som skall fixas. När du diskuterar, gör du det med andra adoptivföräldrar som är, eller relativt nyligen har varit, i liknande situation som du själv.

De personer som sitter med facit på hur en uppväxt kan se ut som adopterad, är ju de adopterade själva. Och det riskerar tyvärr att missas emellanåt. Kanske naturligt, i föräldraskapet får man ofta ett tunnelseende. Blöjor, nappar, BVC, förskola, förkylning, VAB, föräldraledighet. Först när det gått ett tag kan man lyfta blicken och se saker och ting i ett längre perspektiv.
Inte ens då är det säkert att man kan ta in de röster som kan beskriva ens barns möjliga uppväxt. De röster som kan beskriva hur det är att vara svensk, men kanske ändå känna ett utanförskap på grund av vad andra barn säger om ens hudfärg. De röster som beskriver fördomar, elakheter, kluvenhet, problem. Negativa saker. Vill vi alls lyssna till dem? Kanske, kanske inte. De röster som beskriver negativa saker kräver något av oss som föräldrar. De kräver att vi tar in berättelserna, att vi reflekterar över dem, och att vi kanske till och med behöver ändra något hos oss själva. Sättet vi ser på oss själva, på våra barn, på vår omgivning. Allt för att rusta våra barn och vårt föräldraskap så gott det går.

Ofta får man leta efter de rösterna. De syns och hörs inte överallt. Jag ser på besöksstatistiken att bloggen har ganska många besökare. Därför är det viktigt att jag upplåter mitt utrymme, min arena, till dessa röster.

Under ett antal veckor framöver kommer därför en serie inlägg publiceras här på bloggen. Dessa inlägg kommer från vuxna adopterade som får berätta själva. De får fritt spelrum, de får vara positiva eller negativa, anonyma eller med namn, med eller utan bild. Det viktiga är att de berättar – och vi andra läser och tar till oss deras berättelser.

Jag har inte fått in alla texter än, men det jag hittills läst är väldigt starkt. Det första inlägget publiceras på söndag kväll och handlar om en kvinna som söker upp sin biologiska mamma.

Ett svar till ”Gästbloggare om adoption”

  1. Profilbild för Kicki
    Kicki

    Vill bara säga att jag otroligt stolt över min svärson och allt han tar tag i och skriver om.
    Varma hälsningar
    En otroligt stolt svärmor

Lämna ett svar