Två dagar kvar!

Nyss skrev jag, med lätt darrande manschett, att det två dagar kvar. Då menade jag till avresa till Taiwan. Nu kan jag göra samma sak igen, men då mena hemresan, ty på måndag klockan 16:00 lokal tid tar en bokad taxi oss till snabbtågsstationen. Hotellet har hjälpt oss att boka biljetter, så allt är klart. Väl framme i Taoyuan väntar taxichaffisen Henry på oss, och tar oss till flygplatsen. Vi kommer att vara några timmar tidiga, så det blir kanske något besök i butikerna på flygplatsen. 23:40 lyfter det KLM-plan som skall ta oss den långa etappen till Amsterdam. Tre timmars transfer, sedan 1,5 timmes färd över Europa till Landvetter. 09:20 på tisdag morgon, svensk tid, landar vi. Så någonstans runt klockan 10:00 kliver vi ut från tullkontrollen i ankomsthallen, efter ett drygt dygn på resande fot!

När vi kommer hem till Sverige, blir det i en ny konstellation. Vi lämnade Sverige som en familj på tre och kommer hem som en familj på fyra. Jag är fortfarande förundrad över hur tusan det gick till. Svaret är väl enkelt, tiden går snabbare än man tror…

Smulan roade oss halva natten med att vakna en gång i halvtimmen. Som tur var hade hotellet förlängt frukosttiden från 10:00 till 11:00, vilket innebar att vi en rätt stadig brunch innan dagens äventyr.

Idag hade tolken som volontärarbetar för barnhemmet (och har gjort så i nitton år) bjudit med oss att titta på den konstutställning hon medverkar i. Den stora invigningen är imorgon söndag, så hon tyckte att det kunde passa med en lugnare visning idag. Väldigt kul att komma ut och göra något med någon som kan staden utan och innan. Det gav en chans att se en glimt av Tainan som vi inte skulle få göra annars.

I detta fall gick resan delvis runt stan, till konstutställningen, och sedan på vår förfrågan till ett butiksområde i närheten. Långt från det luxuösa shoppingcenter som angränsar vårt hotell, med bonade marmorgolv och västerländska varor. Istället var det ett marknadsområde där det mesta verkade gå att hitta. I vårt fall barnkläder, vilket stod på schemat.

Solen stekte utan bamhärtighet, och vi kryssade oss fram mellan skuggfläckarna. Det blev en del shoppat, pyjamas, klänningar och andra saker som är kul att ta med sig hem till bägge tjejer. Sockret fick sig en väska i form av en katt, och en klänning med regnbågsfärger som hon blev väldigt förtjust i. Smulan fick pyjamaser, klädset och lite mer. Inalles en väldigt trevlig inhandlingsrunda!

Så, snart är detta äventyr slut och nästa tar vid. Den att vara pappa till två barn, och inte ”bara” ett. Att vara pappa till ett barn, jobba och sköta om hus och bilar och allting, det äter upp hart när all tid som finns. Visst beror det på var man lägger ribban för sig själv, men vi har allt en diger lista med saker som behöver göras. Och hur vi än försöker så verkar listan bara bli längre och längre. Inte tvärtom.

Nu skall alltså samma uppgifter lösas, men med två barn. Inte med ett. Hur i hela friden skall det gå ihop? När skall däcken bytas, gräset klippas, huset dammsugas? När skall vi renovera klart förrådet? När, när, när? Ni flerbarnsföräldrar som verkar få gjort så mycket, hur får ni det att gå ihop? Jag begriper det inte.

Ändå vill jag detta av hela mitt hjärta. Jag vill ha två barn. Inte enbart för min egen skull, tvärtom. Jag ser på min fru hur stark längtan hon har till flera barn, och i synnerhet vill jag att Sockret skall ha en syster eller bror. Vårt aktiva val att söka adoptera ett dövt syskon har ju minst sagt rönt en del uppmärksamhet här i Taiwan, och även lite grand hemma i Sverige. Men det är just dövheten som är den starka gemensamma nämnaren. Den som säkerställer en jämlik kommunikation hemma, en gemensam identitet och kulturell förståelse, och som stärker upp både syskonen som individer och familjen som enhet. Dövheten räknas som ett särskilt behov i adoptionskretsar, men är ett guldkorn för oss.

När vi i framtiden gör dumma saker, för det gör väl alla föräldrar någon gång, kan ungarna ha varandra att snacka med och ventilera. Hoppas vi. Nu skiljer det ju ganska många år mellan Sockret och Smulan, men det finns ju inget som säger att de inte kan finna varandra för det. Någon gång i framtiden kan det kanske bli ett tredje barn, vem vet?

Ja – snart bär det alltså av. Bort från hotellvistelsens bekvämlighet. Ingen concierge att springa ärenden åt er, ingen som bär upp väskorna till rummet. Ingen roomservice eller städning. Bara en vardag. Men vi längtar efter den vardagen. Jag ser fram emot vår bekväma soffa, en kopp te och ett par äggmackor med kaviar på. Jag kan längta till första gången vi går in på Ica Maxi för att handla – alla fyra. Stolthet är alltid en känsla jag har när jag och Sockret är iväg och handlar eller gör någonting, och nu kan jag ha dubbelt upp av den känslan. Jag längtar efter att visa Sverige för min lilla dotter, och visa min lilla dotter för Sverige.

 

Vi hörs av imorgon, kära vänner. Vi ses på tisdag, Sverige!

4 svar till ”Två dagar kvar!”

  1. Profilbild för Christina Kléen
    Christina Kléen

    Ja, käre måg, vi ses på tisdag. Först ska vi bara fylla ert kylskåp så att ni har lite att äta när ni kommer hem, vi ska ju också byta bil och ta er bil där det finns bilstolar till bägge dockorna. Efter det bär det av till Landvetter för att invänta er, en underbar känsla.
    Vi ses på tisdag
    Kram
    Svärmor

  2. Profilbild för Pernilla
    Pernilla

    Borta bra men hemma bäst. Visst är det skönt att bli uppassad som nuvlivna föräldrar men så skönt ändå att komma hem och rå sig själv. Att få äta den där efterlängtade smörgåsen. Skapa nya rutiner för familjen och träffa alla nära och kära. Denna resa blev kortare än den till Sockret. Gissar att det känns bra att slippa ovissheten.

    Kram Pernilla

  3. Profilbild för Anette Sjövall
    Anette Sjövall

    Du skriver så himla bra! Är härligt att läsa dina kloka tankar o funderingar. Stort grattis till barn nr 2 o massa kramar till hela familjen❤

  4. Profilbild för Pernilla
    Pernilla

    Jag har varit dålig på att kommentera din blogg, men läst och följt även här. Vi längtar efter er här hemma nu och väntar med spänning på att få träffa er alla på tisdag! Kusinerna är mer än förväntansfulla och har gottat sig åt alla fina bilder. Kramar tills vi ses! ?

Lämna ett svar